Läget

2011 har inte börjat sådär vidare bra. Först förkylning i en vecka. I söndags på väg hem från Luleå blev vi påkörda bakifrån av en långtradare. Det var otäckt men har gått bra för alla, utom för bilen. Lite stel i nacken i veckan och trött. Utöver jobbet har jag inte gjort något alls. Idag känner jag mig som mitt vanliga jag igen.

Mellan förkylningen och olyckan hann jag med två träningspass förra veckan. Ett mitt på ljusa tisdagen. Jag har en timmes friskvård på arbetstid i veckan. Den timmen förvaltas allra bäst genom att slå ihop den med en lunch. Nu går det dessutom mot ljusa vinterdagar. Så träning på dagtid tänker jag fortsätta med. Det andra passet blev en mil direkt efter jobbet på torsdag. Det var inte en lika bra idé. Inte utan att äta något innan. Precis all energi tog slut. Väggen efter åtta kilometer och med knapp styrfart tog jag mig hem. Men det blev en mil och en mil i vinterväglag är bra, trots knapp styrfart.

Jag mår bra.

När två minus blir lite plus

Nytt år, nya möjligheter. En träningsdagbok som nollas. Det är något visst med det.

Dessvärre är jag sjuk. Ont i kroppen, ont i huvudet, ont i halsen och en gnutta ont i själen. Men stressmomentet i att dag läggs till dag med nollor i träningsdagboken lindras av vädret. Det är närmare trettio minus. Så frågan är om inte en frisk Stina varit till och med mer frustrerad. Jag kan ju inte träna inomhus. Jag är inte den typen bara.

Så jag får vänta och se vad som ger med sig först, förkylningen eller kylan.

Kommer ni ihåg OS?

OS-krönikan på SVT. Vilket otroligt mästerskap det var, underbara bilder!

Uppåt!

Det känns positivt just nu. 7 kilometer på julafton, 10 kilometer på annandagen. Det har inte blivit så många kilometer i november (52) och december 2010 kommer inte heller att vara något att hänga i julgranen när det gäller mängdträning. Uppe i 33 kilometer totalt och snart är månaden slut. Ändå känns det tryggt, stabilt. Jag är på god väg att klara av målet att få konditionen att övervintra.

Jag tränar inte för att bli bättre just nu. Jag tränar för att om några månader kunna träna för att bli bättre. Allt annat är ren bonus.

De två senaste passen, nu under julhelgen, har varit riktigt motivationshöjande. Perfekt temperatur (-8) och helt okej känsla i kroppen trots julmat, fika, mer julmat, fika och just det, julmat.

Och, min Garmin Forerunner 310XT. Jisses så mycket roligt vi kommer att ha. Längtar verkligen till sommaren, skogsstigarna och Dundrets toppar.

GRATTIS BLOGGEN

Fyller tre år idag!

Back in business

Det har varit nära katastrofläge med min träning. Två hela veckor utan en enda killometer. Bristande motivation, vintermörker och kyla. Ja, den vanliga historiannär det gäller de senaste årens fadäser just vintertid.

Men i veckan har jag tagit mig samman. Och med god hjälp av min julklapp till mig själv, en alldeles riktig Garmin Forerunner 310XT. Så nu har jag gladeligen lufsat 16, 78 kilometer den här veckan uppdelat på två pass. Medelpuls på 173 slag/minut, medelfart 8,8 kilometer/timmen, höjdstigning 359 meter osv. Min nya klocka är grym, den kan allt utom att träna åt mig för den har inga egna ben.

Annars går det mesta lite segt just nu, som i slow motion. Det finns inget dagsljus att tala om. Det är svinkallt om inte snön vräker ner. Gissa om jag längtar till de där bländande, gnistrande vinterdagarna som börjar om några veckor. Tills dess är det bara att borra ner huvudet och köra. Jag har sammanhängande löpträning sedan i april, nu var det nära nära att det gick åt skogen men jag har ordnat upp det.

Frysa in

Kylan är inte inräknad i min träningsplanering. Tjugotre minusgrader nu. Inomhusträning känns långt borta. Är långt borta. Det är så mycket smidigare att byta om, gå ut genom dörren och börja där trappan slutar.

Världscupjogg

Det är världscuppremiär här i Gällivare den här helgen. Tidigare i kväll har jag varit på torget och beskådat världseliten på plats. Däribland Charlotte Kalla och Marcus Hellner.

Tidigare mötte jag också Kalla på min joggingrunda. Använde 7,6 kilometer till att spana in stämningen på stan. Det märks att det är något på gång. Det är sällan man möter löpare här på gator och trottoarer. Och det gjorde jag väl inte idag heller, jag mötte skidåkare utan skidor. Otroligt roligt är det hur som helst.

Nu kommer helgen helhjärtat ägnas åt denna fantastiska idrott, på plats på Hellnerstadion. Ses vi inte där så kanske ni ser mig på teve! SVT, Vinterstudion drar igång klockan 10.00. Det blir säker grymt bra men inte lika bra som på plats längs spåren!

som det ska vara

Minus 13,3 grader. Motivationen är på topp och jag har mameluckerna mellan underställ och tjockbyxor. Det blir bra det här! Och eftersom temperaturen sjunker så har jag inte tid att sitta här längre!

Acklimatiserad

Plötsligt händer det. Sån där löparglädje.

Det har varit segt i flera veckor. Mer av is, snö och minusgrader. Mindre motivation och färre löpsteg. Men idag följde jag min träningsmanual till punkt och pricka. Hemma strax efter fem, äta lite lätt, byta om och gå ut genom dörren. Absolut inte soffan. Bara jag tar mig ut. Lufs i massor av snö. Lufs i 56 härliga minuter.

Jag har acklimatiserat mig. Numera inställd på snön. Sju minusgrader är perfekt att träna i. Snöfall. Sommaren, korta tights och mjuka skogsstigar är långt borta. Lika bra att gilla läget. Snö är också mjukt att springa på.