En blogg om löpning av en som inte springer, det passar inte riktigt.
Och nej, jag springer inte. Inte ännu. Men jag längtar dit. För tillfället med lite tålamod men det börjar närma sig och det är inte en tillfällighet att jag postar ett inlägg här.
2013 var ett fantastiskt år. I september föddes sonen. Han är det bästa jag gjort!
Så 2013 var otroligt, på helt andra plan än löparmässigt.
2014 får bli året för comeback!
Det snöar. Vi skulle ha varit på ett dop idag men vädret i kombination med sommardäck satte stopp. Istället blir det en innelördag med hemmafix.
Igår vid lunch sprang jag runt Djurgårdsbrunnsviken. Stockholm är en fantastiskt fin stad att springa i. Dessutom är det inspirerande att se så många andra i träningskläder. I Gällivare hände det inte så ofta. Om jag blickar ut över Gärdet en eftermiddag är det inte ovanligt att minst fem löpare.
Och alla lopp. Utbudet är stort. Just nu har jag bara Gäreborgsvarvet inplanerat men jag ska göra ett millopp innan sommaren. Som en värdemätare.
Idag är det vila som gäller och bra tajming med snöslasket här ute. Ändå är det vår. Härliga löpartider!
Hej och hå. Jag bor och jobbar i huvudstaden. Det betyder att jag springer i Stockholm. Nåväl, jag har börjat att springa. För de senaste 10 månaderna har varit lite sådär. Men nu är jag på G. Med generöst tilltagen friskvård varje vecka och i trakterna kring Gärdet. Det finns inga ursäkter.
På hemmaplan (Haninge) är det också fina förutsättningar. Rudan, Tyresta nationalpark.
Och nya löparskor på ingång.
Nu måste jag kliva av kollektivtrafiken.
Nytt liv alltså. Inga ursäkter.
Någongång i februari lät Rallarmarschen som en given utmaning. Lite galet men roligt och helt klart genomförbart.
I lördags gick den av stapeln och visst gick vi. Vi gick i mål också, så där 11 timmar senare och en smärtsam erfarenhet rikare. Tremilen på Lidingö är inte samma sak som 44 kilometers rallarmarsch.
Det är inte så att jag skulle köpa en cykel dagen innan Vätternrundan och sedan cykla 30 mil utan att ha tränat innan. Jag skulle ha tränat i många timmar. Många mil.
Men 44 kilometers vandring på smal, stenig, mossig, rotig stig och myrar och spång och upp och ner. Det klarar man utan desto mera förberedelser. Måste jag ha trott. Eftersom det var så jag genomförde det.
Det är det mest fysiskt krävande jag har gjort. Mest psykiskt påfrestande också. För när höfter och alla andra leder började säga ifrån efter ungefär 28 kilometer. Då var det 16 kilometer kvar. Och att stappla fram över stock och sten i 16 kilometer. Det tar lång tid.
Vi kom till Porjus. Med kanske 1,5 kilometer kvar var jag nära nära att bryta. 1,5kilometer kvar på Lidingöloppet var också jobbigt, men då sprang jag fortfarande om än plågad. I en löptävling finns det alltid en lägre växel, det är möjligt att gå några steg för att lindra slutkörda ben. Men när benen är slutkörda av att GÅ. Då är det inte så mycket krut kvar.
Det var en märklig upplevelse, lite otäck. Det mesta går men att gå långt utan att ha tränat på att just gå, det är att gå lite för långt i tron på sin egen fysiska förmåga.
Jag ska nog inte gå så där långt igen.
Hallå! Det duggar glest med inläggen här men jag tänkte bli bättre. Och bättre verkar jag bli på att springa också. Mitt femte Göteborgsvarv igår. Femte loppet är ju lite av en milstolpe och vad passar då bättre än att dra till med ett personligt rekord?! 8 minuter och 25 sekunder bättre än det tidigare rekordet från 2008.
Nya personbästat lyder 1.57.21. Det känns extra fint eftersom jag för första gången är under 2 timmar.
Jag får återkomma med en mer detaljerad redogörelse av loppet. Nu njuter jag av en dag i gröna Göteborg innan det bär av norrut. Hem till Gällivare med massor av ny inspiration.
Nästa stora mål är Lidingöloppet! En tid att förbättra rejält, även där.
Jag har sprungit 6 kilometer på löpband idag. Kors i taket för det är verkligen inte min stil. Men mina nya, gröna, lätta adizero adios tål inte vinterväglag. Och de är så grymma att de vägde upp tristessen. Sen vet jag inte om det endast berodde på skorna men det var riktigt skönt att trampa på utan att komma någonstans. Kanske för att det är mycket som snurrar på i huvudet. Eller för att det är skönt att som omväxling ha lite grepp under fötterna.
Det har varit långa vintermånader men nu är det bara åtta veckor kvar till Göteborgsvarvet. Förra året var det 26 grader varmt på tävlingsdagen. Då passar det sig med lätta, gröna, grymma löparskor.
Idag kom våren med posten. Gissa om jag längtar efter barmarken nu. Nåväl, jag ska tjuvstarta på löpbandet imorgon. Då finns det i alla fall en anledning att kliva på det. Pärlorna här väger 189 gram per sko. Skorna jag tränar i nu under vintern väger 333 gram per sko.
Känns som om det blir möjligt att om inte flyga fram så åtminstone passera en ko som står stilla.
I övrigt går det alldeles strålande med träningen. Bröderna var i Gällivare nu i helgen så vi körde träningsläger. 23 kilometer skidor på lördag. 12 kilometer ”löpning” på skoterspår på söndag. Båda dagarna i strålande solsken. I helgen har jag dessutom varit på Gällivare marknad, umgåtts med familjen, fikat hos farmor, varit på marknadspub, umgåtts mera med familjen, varit ute i blåsväder, kollat saik-linköping på teve och samtidigt lyssnat på Lule-Dif på radiosporten. Slitits mellan hopp och förtvivlan innan luleå hade den goda smaken att avgöra! Sen stupade jag i säng och nur är det en ny fantastisk vecka!
Jag ska åka Vasaloppet 2012. För en vecka sedan hade jag säsongspremiär på skidorna. Och vilken aha-upplevelse. Jag hade helt glömt bort hur roligt det är. Så på en vecka har jag åkt strax över 4 mil. Senast igår var jag ute. 12 km och det börjar kännas riktigt bra. Tryck i stakningen är väl att ta i men det kändes inte som att armarna skulle gå av.
Så, Vasaloppet. Jag bestämde mig i söndags, i tv-soffan. Det såg så fint ut på tv. Perfekta förhållanden. Glada skidåkare. Jag vill också. Dessutom är läget perfekt nu med skidspåret alldeles bakom husknuten.
Äntligen tillbaka i skorna. Igår blev det en mil i riktigt härligt vinterväder. Det kändes bra trots uppehåll på två veckor. Fartlek på andra halvan och jaa, löparglädje. Men träningsvärk i vaderna idag så nog var det läge att komma igång. En fin tid börjar nu.
Alla mina steg 